* Agnetha * : Tänker ofta att jag ska skriva lite ……… !

Published 17 juni, 2014 by Agnetha

Hej !

Tänker ofta att jag borde skriva för det är nåt befriande med att skriva om saker man funderar på eller känner. Funderar och känner väldigt mycket nuförtiden, har mått ganska pyton och hamnat i en depression efter cancerbeskedet trots att de inte funnit någon cancer alls på väldigt länge. Fortsätter med min egen kur bredvid sjukhusets kur och så här långt verkar det fungera. De senaste månaderna, sista 3, har jag gråtit floder, nu förstår jag att få ett cancerbesked är som att jämställa med det absolut tuffaste man kan tänka sej, traumat är enormt, i alla fall för mej. Kan inte med ord beskriva hur man även psykiskt trasas sönder. Man kan inte le när hjärtat gråter. Ensamheten har varit/är stor dels pga att jag dragit mej undan men också pga att jag inte har vänner här att vädra mej hos, vill inte vädra mitt sargade jag hos yngsta dottern som står mej närmast. Maken har väl i princip inte fattat mycket av vad jag går igenom, önskar ofta att någon skulle få honom att vakna och fatta. För att inte gå under har jag letat efter hjälp som passar mej och till slut fann jag den, går 1 g/vecka på healing och känner att jag äntligen träffat en person som fattar vem jag är och SER hela mej. Imorron är det dags igen och den här kvinnan ger mej så mycket, känner ett lugn och tillförsikt jag inte känt på mycket länge. Nu kan jag t om ge mej den vila jag behöver när jag behöver det. Fasansfull, vedervärdig värk har jag i bäcken och ben och senast jag låg på onkologen kopplades smärtteamet in, blev insatt på morfinplåster samt morfintabletter att ta vid behov, men jag har så ont att jag måste ta det hela tiden, så på den fronten är läget rätt förtvivlat. En remiss har gått iväg igen till smärtteamet och neurologen för att jag kan inte ha det såhär, men när jag får komma vet jag ännu inte. Får jag komma i höst ska jag väl vara glad antar jag. För att göra läget så bra det går just nu har jag bett maken köpa en tryckavlastande madrass till vår säng annars kan inte jag sova i den, det känns som jag ska gå sönder och jag vaknar hela tiden av att det gör ont. Skrev till hjälpmedelscentralen på sjukhuset och frågade om man kunde få låna sån madrass av dom, men se det gick inte. Glömde för en stund bort att i kAlliansens Sverige får du betala allt ur egen ficka eller vara utan ! Alltmer ska man betala själv och har man varit sjuk ett tag finns inga gömmor att hämta pengar ur. Överdriver inte betalar 1000:- varje månad för att hålla cancern borta, köper en massa saker som jag tar varje dag för att hålla min skröpliga kropp så bra jag bara kan. Men å andra sidan lägger jag inte många ören på kläder, smink och frissan, fast det tänkte jag börja med, förresten är healingen allt annat än gratis den heller. 

Mina små solar i livet är mina underbara barnbarn, tyvärr gör värken att jag inte orkar vara med dom så mycket som jag vill just nu. Charlie vår lille buskille han är otrolig, snart fyller han 3 år och han är väldigt före sin ålder kan man lugnt säja. Han är som sin mamma, dvs. som en svamp som suger upp allt, han kan räkna på engelska, har väldigt stort ordförråd och är en klipsk liten buse, motoriskt är han före med, undrar vad det ska bli av honom ??? Lilla Madison hon är också betydligt före i mognad, motorik osv. men inte på samma sätt som Charlie. Björn och jag gav Madison hennes första dockor, vagn, docksäng 0sv. för dotra och jag pratade om att hon inte hade några tjejleksaker och vad roligt det var, det blev en hit direkt. Den ena dockan leker hon med hela dagarna, grejar med vagn och säng, tydligen hade hon saknat det. Småfröknarna i Linköping har vi tyvärr inte träffat på ett tag, men morfar och jag funderar om vi ska åka och träffa dom i Midsommar när dom är ganska nära här. Ulrica som är 7 år har ju slutat första klass nu, hade hoppats jag skulle kunna åka på hennes avslutning men det gick inte för jag hade för ont. Bustrollet Tove som är 4 år har ju mest tytt sej till mamma så hon har liksom inte varit lika ”tillgänglig” om du fattar vad jag menar, men vi hoppas kunna ta igen det också så hon snart kanske kan vara här med syrran och oss om mamma jobbar t ex. Vi hoppas på en fortsatt fin sommar som vi kan umgås med barnbarnen mycket, åka till stugan i Skåne och ha dom med oss, Ulrica och Tove behöver vara hos mormor och morfar och vi med dom.

Hoppas att värk och depp ska släppa snart så jag får känna mej som en människa, att ständigt kämpa mäktar ingen med. Känns bra detta att skriva igen, så jag får ta upp det på allvar. 1395957_541338465955606_1057033721_n.jpg För länge sedan, innan jag träffade Björn tyckte jag att livet kunde vara lite magiskt, nu vill jag hitta mej igen och det känns som jag är på rätt spår med healingen. Bort, bort med alla negationer och hit med lite livsmagi och en tryckavlastande madrass så jag kan sova. Då var det väl ändå ”huun” som vi härjedalingar skulle ha sagt om det inte skulle vända och bli bra till slut och cancern är jag inte skräckrädd längre, vet att jag kan vinna över den.

* Agnetha * : Är det nu man borde jubla ????

Published 4 september, 2013 by Agnetha

images (6) Den 13/7 fick maken och jag besked om att cancern var borta, åtminstone just nu. Tror jag blev så chockad, eftersom jag väntat mig något annat, att jag tog det som att jag var/är botad. Men så enkelt är det inte. När jag och maken pratade om det några dagar senare så kändes det som att få en smäll när han sa att ” – Cancern är ju spridd så de där tabletterna du får är ju för att hålla den i schack. ” Korkad, så jävla korkad är jag, tänkte jag då, ingen har ju sagt att den är borta och kommer att så förbli ! Då när jag trots allt borde vara glad för att behandlingen och/eller min egen kur har hjälpt rasade jag ihop fullständigt, sedan dess har jag gråtit, klarar inte av att ” rota” i min cancers vara eller inte vara. Låg och deppad känner jag mig , tårarna ligger på lur och jag kan börja gråta när som helst nästan. Försöker slå ifrån mig känslan och ångesten som rovgirigt ligger på lur, vissa dagar går bättre än andra. Att prata med någon känns som ingen idé för man når ändå aldrig kärnan av problemet. Håller på trappa ut kortisonet för vilken gång i ordningen vet jag inte, men nu är jag nere på en rätt liten dos och hittills ingen blödning, peppar, peppar. Vill bli mig själv igen, att känna igen sig i spegeln vore roligt, för den här rultan känner inte jag. Det är många känslor i omlopp. Idag har jag haft en vilodag från allt, inte för än på em lagade jag middag o åt nyss. De har pillren Anastrozol har tagit bort hungerkänslorna, har testat hur länge jag kan vara utan mat utan att bli hungrig och det är bara att konstatera att jag blir inte det, äter ändå förstås, men det kunde kvitta just nu.

Ha det så gott govänner, hör av mig när jag flytit upp ur det här diket igen ! ♥

* Agnetha * : Den sommaren var inte så pjåkig !

Published 18 augusti, 2013 by Agnetha

Vilken sommaren vi haft ! Inte för att vi gjorde så mycket speciellt, men den blev ändå nåt alldeles extra sommaren. Vi skaffade en barnpool så det kunde badas här när värmen slog till. Det är en väldigt badglad kille vår lille Charlie, oboj vad han har badat, lilla Madison har också badat o hon är en badig liten tjej. Yngsta dottern med fam. håller på jaga hus här, ännu har de inte hittat nåt de vill ha, men snart är det höst och då brukar husförsäljandet öka. 

20130708_125932_11

Vi är ju många om sommarstugan i Skåne, så vi fick helt enkelt boka en alldeles egen vecka för oss, dvs. äldsta dottern & barn, yngsta dottern & fam. och vi. Det är helt osannolikt men vi fick en fantastisk vecka i år också, solen strålade, vi hade en badpool vid stugan åt alla barn ifall havet skulle kännas för kallt. Mycket bad och glass blev det. Nu kan ju inte jag bada pga venporten, nej jag får hålla mig till att duscha. Men man kan ju njuta av ungarnas glädje och titta på dom när livet är på topp.

Black-Fuck-Cancer-T-Shirts I tisdags  var jag o maken på 3 månaderskoll igen. Min läkare såg glad ut när hon kom och hämtade oss. Trots att det känts bra i kroppen har jag ändå haft en orolig period, har gråtit floder, varit allmänt trött och slut, varit i total obalans, konstigt nog. Gjorde en skiktröntgen med kontrast den 13/7 och den hade visat : 0, dvs. ingen cancer någonstans. Tänk hur man är va ? Utifrån det så gjorde mitt allmänt trötta jag bedömningen att : jag är botad, man är bra kort i roten ibland. Det är ju inte så att jag är botad eller så kan man säga att just nu är jag det. Läkaren förklarade att nu skulle behandlingen ändras, nu ska jag äta tabletter som heter Anastrozol samt dessutom få hormonbehandling var 3:e vecka. Gick in i FASS och läste om tabletten vilken ges till spridd cancer bland annat. Jag ska ta den för att hålla cancern borta så länge som möjligt. Som jag har berättat tidigare har jag börjat blöda så snart jag kommit ner i väldigt låg kortisondos, vid läkarebesöket beskrev jag detta igen och undrade vad jag skulle göra. Rådet jag fick var att trappa ner dosen med 1/4dels tablett och ha den dosen i 3 veckor innan nästa nedtrappning. Nu hade jag minskat från 15 mg till 12,5 mg och vad händer då ??? Naturligtvis börjar jag blöda ur stomin igen. FAAN !!!!!! Blir så jävla trött, verkar som jag aldrig kommer att bli av med kortisoneländet. Min läkare kontaktar min tarmspecialist och så får de slå sina kloka huvuden ihop, nåt måste göras, jag kan ju inte ha det så här. Infektionen jag hade/har i venporten har jag nu äntligen fått medicin emot, licenspreparatet som det tog en evighet för Läkemedelsverket att godkänna. Det blev godkänt som medicinskt tekniskthjälpmedel, tröttsamt hårklyveri, same same but different. Nu installerar jag det varje kväll efter avslutat dropp och aspirerar ut det innan dropp varje kväll och det fungerar alldeles utmärkt. Äter fortfarande penicillin pga venporten och det verkar infektionsläkaren tycka att jag ska hålla på med typ alltid, jag fattar ingenting.  

Min fightingspirit kan väl sägas vara lite lågställd just nu, men det är inte konstigt om man går ner för räkning efter en sån långdragen jävla kamp, ursäkta franskan. Det är svårt att veta vad eller om bägge kurerna tillsammans bidragit till att cancern just nu backat till osynlighet. Kommer att fortsätta med : kolloidalt silver, MSM ( svavel), Graviola, zink, magnesium, björkaskaextrakt. Tror det är av stor betydelse för en själv att man tar eget ansvar och inte ger upp och lägger allt ansvar på skolmedicin och läkare. Man ska nog göra det man kan helt enkelt. På FB finns en sida som heter Kolloidalt silver, där kan man läsa användarberättelser, få råd och tips, diskutera mm osv., har man undringar finns det forum. Har lärt mig massor bara genom att läsa om andras funderingar eller råd.

Nu måste jag duscha och göra mig snygg, för trots att jag inte sovit en blund på hela natten ska jag följa maken till Göteborg och äta middag för hans syster har fyllt år och bjuder på mat, det brukar alltid bli nåt gott. Så ha en fortsatt härlig söndag, så hörs vi hoppas jag.

Kram kram och ha det bra !

* Agnetha * : Alldeles för fint !

Published 22 juli, 2013 by Agnetha

hämta (6) Det har inte varit dagar gjorda för inneaktiviteter, här är vi ute, kanske tar en tur till nåt mysigt fik, grejar med huset och på tomten. Kanske tar vi en snabbtur in i någon affär, men vi är mest av allt ute. Tycker det är långsamt när man inga barnbarn har att träffa, de yngsta är och hälsar på hos farmor. Lille Charlieponken har ringt sin mormor & morfar så vi fått höra honom berätta vad han har gjort, det har badats, cyklats och snickrats mest och det är ju inte det sämsta. Han var lite trött ikväll när jag pratade med honom, så han skulle ta med SovBerg dvs. Alfons Åberg och lägga sig då. Det börjar så smått att dra ihop sig till Skåneresa, ingen riktig sommar utan Skåne och stugan. I år hoppas jag äldsta dottern och prinsessorna följer med också. Vi får se hur det blir.

Idag har vi varit till Tuvatorps café , där var mysigt och hon som tillsammans med sin man driver det gör fantastiska tomtar & troll & vättar. Vill ha !!!! http://www.sagofolket.se/joomla/ Där kan man snacka om gediget hantverk, hon gör allt dvs. ansikten i keramik, knappar i keramik, tovar ull som hon syr kläder av till dom, ull som hon gör hår och skägg av osv. Jag blev iaf helt såld, de är så himla fina hennes gubbar och gummor. Med tanke på allt hon gör själv till dom förstår jag priset och tycker det är skäligt. Kan du åka in där , ta en fika och kolla på hennes fantastiska hantverk ska du göra det, rekommenderas varmt !!!!

Funderar skarpt på att ställa mig vid spisen en dag och göra lite mat att ta med till Skåne, det är ju så skönt att bara kunna ta fram. Ungarna gillar mina köttbullar och min köttfärssås, egentligen gillar dom all min mat, men det är favoriterna. Ett tips : när du gör köttbullar ha då i kryddpeppar ( på en höft ) och HPsås – det går åt ca 2 matskedar till 500 gram köttfärs, ungarna älskar mina köttbullar och HPsås är det där extra som gör dom supergoda. Prova kan du ju alltid, eller hur ??? Imorron vet jag inte vad vi ska hitta på, jag borde gå och få ena örat spolat, väldigt irriterande lock där. Har kört med Revaxör i 2 dagar nu utan att det just blivit nåt bättre, jo jag har sköljt också. 

Har varit till Borås och röntgats, datortomografi med kontrast, vet inte när läkarbesöket efter kommer att bli, får väl en kallelse. Känner mig inte speciellt orolig. Tar min kur och den med antikroppar och cytostatika, känner mig bättre än på mycket länge. Tyvärr kör jag slut på mig mest varje dag för jag vet inte riktigt var min gräns går, varje kväll ligger jag och flämtar i soffan. När det inte tar emot som tidigare är det lätt att bara köra på. Hjälper gubben ute med lite handräckning, skurar golv och rensar och donar i största allmänhet. 

images (2) Har du sett vilken otroligt vacker måne det är ikväll ???? Nu är det gonatt för mig. Vi hörs !!!

* Agnetha * : ” Badiga ” dagar, idag behandling och vila !

Published 10 juli, 2013 by Agnetha

20130708_125910_3      20130709_152302  Vilka dagar det har varit ! Tre baddagar i följd, inte illa. Tyvärr får inte jag bada med den här venporten annars hade jag gärna varit med den mest badiga killen och tjejen jag känner. Idag har jag varit på behandling igen och alla värden är fina, men så känns det bra i kroppen också. Charlies premiärdag i poolen varade nästan hur länge som helst, tror han badade nästan 5 timmar med snabbpaus för mat och dryck. Dag 2 kunde han t om sova en välbehövlig efter lunchvila, för då hade han nog förstått att poolen hos morfar och mormor skulle vara kvar när han vaknade, så också dag 3. Idag har det regnat här och varit ljummet kan man väl säga i jämförelse, så efter min behandling stannade jag till hos dotra för en snabbkaffe och for sedan hem och vilade, behövde det idag. Man är allt bra lyckligt lottad som har en massa guldkorn omkring sig, det är värt otroligt mycket och kan inte värderas i pengar, eller hur ? 

Håller så smått på vänja mig vid peruken, känns rätt bra att snabbt bli snygg i håret, men den måste ändras på nåt vis så den sitter bättre, jag har inget stort bakhuvud att hänga fast den på. Efter semestern får jag kolla med hårstudion vad som kan göras.

Tror du inte på fanken att jag ska ha behandling när vi ska åka till Skåne, vaddå typiskt. Om jag mår som jag gör nu så vill jag stanna där längre än en vecka även om det innebär att jag ska ha hela medicinskåpet och lite till med mig. Visserligen är det bökigt att vara där, men det är när man är där det verkligen är semester. Just nu håller jag på och funderar på om och hur alla ska få plats i bilarna eller om vi måste hyra eller låna en bil till. Om äldsta dottern med barn ska med blir vi 11 pers. och 2 bilar tar 10, innan det är färdigt lär hon inte ska med ändå ( usch då, där lät jag min pessimist gällande henne pysa ut ). Hennes exman har en rejäl depression och behandlas nu för det, jag har inte orkat ta kontakt med honom och visa nåt stöd för jag har nog med min egen kamp. Men jag kommer för alltid vara tacksam för att han ordnade så jag och äldsta dottern fick kontakt efter hon sagt upp bekantskapen med mig under 1 år. Mycket skit man ska gå igenom, va ??? Vågar inte tänka på hennes barn för då får jag ångest, de behöver följa till Skåne, ha roligt, vara med om saker, upptäcka att morfar & mormor älskar dom och vill inget hellre än att vara med dom också. Till och med nu så vill jag bara gråta när jag tänker på de här tjejerna, de har så lite av allt och mest av allt behöver de kärlek, trygghet, omtanke, få självförtroende och mormors goda mat. Får liksom stänga till för att ångesten inte ska sluka mig.Älskade, älskade barn ♥ ♥ ♥ !

Pratade med Charlie innan han skulle lägga sig och han ska komma imorron till badet. Får se till att elda i pannan så han kan få varmvatten i poolen. Tänk att en liten 2 åring har kroppen så full av energi, han är fantastisk. Imorronkväll kommer den här mormorn att vara helt slut, men det är värt varenda minut. 

Det var väl allt för idag eller egentligen inte, men det får räcka för nu.

                                                                                                       Over and out, alla monsterdiggare !

* Agnetha * : Lite av varje har hänt !!!!

Published 5 juli, 2013 by Agnetha

Vilken vecka detta har varit ! Känner att det är skönt att det är fredag imorron och helgledigt snart. Men vad jag har njutit och haft det härligt !!!! Yngsta dotterns man har jobbat över lite den här veckan för att kunna gå på semester i 6 veckor, så mormor har hjälpt till lite med små älsklingarna. Det är inte helt enkelt och självklart att natta en baby på 7 månader och en raketsnabb 2 åring, man måste ta ett barn i taget. Vilken lycka och fröjd det är att umgås med så underbara barn ♥ ♥ ♥ ! Charlie var rolig igår, kände att det luktade bajs nåt alldeles väldigt, så jag frågade om han hade bajsat, som undanmanöver ville han titta på min mobil och på den har jag en bild av en nyckelpiga, han sa : ” pickepigen har bajsat ! ”.  ”Usch då sa jag, då måste jag ta bort den, för vi vill ju inte att den ska vara här och lukta bajs”. Då sken han upp som en sol , lilla hjärtat ! Igårkväll badade goungarna tillsammans med mamma, jag satt med och tittade på Charliebus, lilla fröken njöt i fulla drag och det blev lite småsurt när de skulle kliva upp för det var inte populärt. 

Michelle_[md5 Igår var jag till Borås hårstudio och valde peruk, det blev den här men i blont. Blev riktigt imponerad över hur snabbt de ordnade fram peruken jag ville ha. Redan idag var jag dit, fick luggen på peruken trimmad lite och sedan kunde jag åka hem med mitt nya hår på huvudet. Vad dum man känner sig till en början, jag gjorde det i alla fall, kände mig lite som om jag klätt ut mig. Kommer att vänja mig snabbt och speciellt eftersom alla tyckte jag var jättesnygg i den, min gubbe tyckte ”nya” frugan var nåt alldeles extra. Tack för det ! :) Det är dock ett problem, den känns inte som den sitter på ordentligt för jag har så litet bakhuvud så peruken måste sys in efter semestern för att sitta bättre. Tills dess kommer jag ändå att ha den. Konstigt att man kan vänja sig vid att ha så lite hår, klart man mår dåligt av det, men det får lov att gå ändå liksom. Att jag inte skaffat peruk tidigare beror på alla bakslag jag åkt på så jag har helt enkelt inte orkat varken funderat på eller tagit itu med det. Men nu mår jag bra, peppar peppar, så nu får det vara nog med negativa krafter, förkylningar, blödningar och annat skit man kan åka på !!!!!!

Det var väl ungefär vad som hänt här. Imorron ska jag till gullungarna igen, bara för att jag kan, dom är rena medicinen, gladmedicin och sånt kan man inte få för mycket av.

Over and out !

* Agnetha * : Läkemedelsverket, exakt vad vill de ha för uppgifter ????

Published 3 juli, 2013 by Agnetha

hämta (4) Har en infektion i port a Cathen ( inop.dosa med ”slang” i en stor ven ), vilket jag haft under några månader nu. Det känns olustigt att veta, visserligen äter jag penicillin i hög dos men det tar inte bort infektionen i venporten. För över 2 månader sedan bestämde läkare från olika specialitéer att jag skulle få denna medicin , Taurosept, den skulle hålla porten fri från bakteriell tillväxt och problem skulle undvikas. Tycker det är ren skandal att jag ännu inte fått den, Jag gör vad jag kan för att trycka på hos mina läkare, inget händer, absolut inget. Nu är jag förbannad och trött på detta, hur skoj är det att gå med en infektion i kroppen ????? Läkemedelsverket vill ha kompletterande uppgifter var det senaste jag hörde. Visserligen är detta ett licenspreparat, men det är inte narkotika, det är väl beprövat, det används redan på Borås sjukhus etc. , så vad sitter det i ???? Är jag inte värd att kostas på ??? Kan sköta denna medicinering själv eftersom jag arbetat som sjuksköterska i tillräckligt många år, är ingen novis direkt. Den ska instilleras i venporten ( dvs. viss mängd ska fylla venporten och ligga kvar där ) sedan ska den aspireras ( ta ut läkemedlet ) innan venporten ska användas. Hur svårt kan det vara ??? Tycker det låter som en enkel sak, har gjort sådant förr. Undrar vad det är frågan om eller om de ( läkemedelsverket ) har något alternativ jag kan använda mig av, men fanns det hade säkerligen någon av mina läkare föreslagit det. Grrrrr……. förbannat är det !!!!!!!!!!!!!!!!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.